Som tur är så är Oscar en mycket positiv och modig kille som går helt utan protester till skolan, och som berättar om allt de lärt sig och hittat på när jag hämtar. Men, han berättar också att rasterna är det tråkiga, för då har han inget att göra och ingen att leka med.Och det skär i hjärtat, även om jag givetvis vet och förstår att det tar tid att få kompisar när man är helt ny i en klass där de andra känner varandra.
Ändå känns det vemodigt när jag tänker på hur det var att lämna på förskolan och hans gäng rusade glatt mot honom glada över att han kommit, hur han längtade dit på helgerna och hur sur han blev när han skulle hem. Hur synlig och omtyckt han var i allra högsta grad av sina kompisar. Men, jag minns också att det kändes exakt så här de första 1-2 månaderna när Oscar bytte förskola, och sen blev det som ovan beskrivet. Erfarenheter är guld värda.
Att vara ny i ett etablerat umgänge är tråkigt och svårt i början tycker även jag, och i vintras satt jag ensam i förläsningssalen och saknade min gamla klass oerhört, hur de alltid satt på "vår rad" och gjorde en plats ledig bland dem när jag t.ex. var försenad. Att känna sig inkluderad betyder allt. Men plötsligt en dag märkte jag att det fanns ju schyssta människor i min nya klass också.
Jag vet att min underbara, roliga, snälla och modiga Oscar klarar det denna gången också.
Idag kommer han få en kul överraskning när jag hämtar; hans bästa kompis från förskolan kommer för att leka! Även om han än så länge leker ensam i skolan ser jag till att fylla fritiden med så mycket kompisar som möjligt!
Nedan lite foto på Oscar och hans härliga kompisar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar