Jag har lyckats

Ja, jag känner att jag har lyckats med en av de viktigaste uppgifterna i livet! Att ge mitt barn en stark självkänsla och vetskap om vem han är. Det finns så många, många otaliga teorier och sätt att bemöta barn, och genom utbildningen till förskollärare och lärare tvivlar man lätt på sin kompetens som förälder. Gjorde jag så när han var liten? Bemöter jag honom så? Hur reagerar jag på sådana situationer, osv. Jag har utan tvivel känt mig misslyckad som förälder många gånger, men många gånger känner jag mig också lyckad.

Igår kände jag mig lyckad när jag insåg att mitt barn har en stark självkänsla och vetskap om vem han är, t.o.m. nu i en krävande livsfas med skolstart, ny miljö och helt nya kompisar. Insikten kom med en så trivial sak som en LEGO-tidning.

För några veckor sedan gick jag, åt min son, med i LEGO-klubben. Och igår damp första tidningen ner, adresserat med hans namn. När vi kom hem blev Oscar förstås nyfiken när han såg tidningen och började bläddra i den. Men, när han läste sitt namn på baksidan frågade han varför den var till honom? Jag svarade att jag hade gått med i LEGO-klubben åt honom. Men, istället för att bli glad kände sig Oscar kränkt och undrade varför jag hade gjort det utan att fråga honom? Tänk om jag inte vill vara med i klubben, sa han. Det hela slutade med att vi loggade in på LEGO-klubben och avslutade hans medlemsskap.

Detta får mig att ställa många frågor till mig själv. Skulle jag börja prenumerera på en tidning till Johan utan att fråga? Nej, självklart inte (förutom som present). Vad får oss vuxna att göra saker över barns huvud? I mitt framtida yrke kommer detta vara en ständig fråga, som jag aldrig vill sluta ställa och ifrågasätta.

Om det blir någon överaskningsprenumeration i fortsättningen får det bli i julklapp eller födelsedagspresent!

Och det blir heller inga fler bilder på Oscar på internet utan att höra med honom om det är OK att lägga ut dem. Jag läste en bok som handlar om att barn i förskola och skola i pricip aldrig kan välja om de vill bli dokumenterade eller inte. Denna bok fick mig att fråga Oscar om han gillade att jag fotograferade honom så mycket? (Foto är som kanske bekant min största hobby). Oscar svarade att han tyckte att det var kul. Jag frågade vidare hur han tyckte det kändes att jag la ut många bilder på honom på facebook? Det känns inte bra, fick jag som svar.

Boken jag läste finns det en länk till här.

Nu ska jag göra iordning lite här hemma, ikväll kommer Annamaria och Jakob hit! Skoj!

Glasschack för 20 kr på svalorna som Oscar leker Harry Potter med

Süssi

Vår cyklamen