Oscars första skolvecka

Oscars första skolvecka har gått bra, och jag är riktigt stolt över honom! Han är lite pirrig i magen säger han, men alltid glad när jag lämnar, och står inte alls och trycker sig vid mig utan ger sig ut på skolgården. Än så länge har han mest lekt med sin nya kompis i klassen (som liksom Oscar inte kände någon i klassen vid skolstart). Det tar ju alltid ett litet tag att komma in redan etablerade grupper, så jag är glad att det är en till i klassen som inte kände någon annan sedan innan.

Oundvikligt tänker jag tillbaka på när jag själv var sex år och börjde lekis (som det hette då). Min mamma jobbade som dagbarnvårdare och jag hade aldrig varit på förskola. Och trots att jag hade många kompisar och kände många så var jag ledsen och ogillade verkligen att gå dit och var ledsen varje morgon. Väl där ville jag mest sitta och göra garnbollar tills jag blev hämtad, jag tyckte det var roligare att leka med kompisarna efter lekis. Så jag är glad att Oscar gör det enklare för sin mamma att lämna jämfört med vad jag gjorde för min mamma.

Så här söt är Oscar om morgnarna, och svår att väcka