Alltid tråkigt i början

Oscar har som sagt börjat f-klass där han inte känner någon ännu eftersom han inte gick på en förskola här i närheten, medan alla andra i klassen redan har sina etablerade grupper från sina förskolor i närheten.

Som tur är så är Oscar en mycket positiv och modig kille som går helt utan protester till skolan, och som berättar om allt de lärt sig och hittat på när jag hämtar. Men, han berättar också att rasterna är det tråkiga, för då har han inget att göra och ingen att leka med.Och det skär i hjärtat, även om jag givetvis vet och förstår att det tar tid att få kompisar när man är helt ny i en klass där de andra känner varandra.

Ändå känns det vemodigt när jag tänker på hur det var att lämna på förskolan och hans gäng rusade glatt mot honom glada över att han kommit, hur han längtade dit på helgerna och hur sur han blev när han skulle hem. Hur synlig och omtyckt han var i allra högsta grad av sina kompisar. Men, jag minns också att det kändes exakt så här de första 1-2 månaderna när Oscar bytte förskola, och sen blev det som ovan beskrivet. Erfarenheter är guld värda.

Att vara ny i ett etablerat umgänge är tråkigt och svårt i början tycker även jag, och i vintras satt jag ensam i förläsningssalen och saknade min gamla klass oerhört, hur de alltid satt på "vår rad" och gjorde en plats ledig bland dem när jag t.ex. var försenad. Att känna sig inkluderad betyder allt. Men plötsligt en dag märkte jag att det fanns ju schyssta människor i min nya klass också.

Jag vet att min underbara, roliga, snälla och modiga Oscar klarar det denna gången också.

Idag kommer han få en kul överraskning när jag hämtar; hans bästa kompis från förskolan kommer för att leka! Även om han än så länge leker ensam i skolan ser jag till att fylla fritiden med så mycket kompisar som möjligt!

Nedan lite foto på Oscar och hans härliga kompisar

Babybrother - Lilleman

I'll write this in english, 'cos I know my relatives and cousins in Greece would like to read it, and I guess everyone I know in Sweden can read it aswell.

We went to ultrasound-checkup yesterday, and I was very nervous. I hadn't felt the baby kick yet, and didn't know if the baby was alright or not (due to the lack of kicks and small complications during this pregnancy). But when the midwife put the ultrasound on my tummy, a head apperad immediatly, then a moving body and even a waving hand with tiny distinct fingers. So cute and heartbreaking, and I couldn't stop smiling. The midwife explained everything she saw, while our baby kept moving, waving and even yawning. We saw that the babys stomach and bladder were filled with water - the baby started to pratice eating!

Everything looked great according to the midwife, and we asked if she could see what sex it was. She took a look, and it was obvious for both me and Johan and the midwife that it's a babybrother in there. I was a bit surprised since I was convinced it was a babysister. I thought about what Oscars reaction would be, I know he has been dreaming about and wishing for a little sister, and he already bought pink clothes.

We bought three pictures (ridicoulus that they don't give them away). The pictures weren't so good, not as good as the one we bought on Oscar when we saw him on ultrasound (picture below, I tried to explain what everythin is - in Swedish though). But it was really great and clear live on the monitor, and I remeber how he looks, a lot like Oscars profile.

Oscar stayed at his best friend, and didn't want to go home when we came, but we stayed for a tasty dinner and good companion. When we biked home, Johan told him that's it a boy, and his first reaction was as expected; "buuuu", but he seemed to rethink and got really excited after a few minutes. He said; we'll be three boys in the family now, and just one girl! I told him that his babybrother will be cute in the pink clothes he bought. Oscar was eager to see the pictures and talked about the baby the whole way home. He wants him to have a cute name and said that "Claes" is cute, we'll see about that, hehe.

He found it quite hard to sleep, wanted to talk about the babybrother instead. We decided to pick upp Oscars suggestion and call him Lilleman while he's in the tummy. Minutes before Oscar finally fell asleep he said "It's unfair that almost all babys becomes boys, but I love Lilleman anyway". And this morning he talked to Lilleman, said goodmorning and pulled a prank on him by blowing fart-sounds on my stomach. He said that I'll be so big on christmaseve that I'll have to sit and eat in the livingroom instead of by the kitchentable.

I feel great and amazingly happy, can't understand that my second son is in there waving and kicking around even though I barely feel it yet.

He is calculated to arrive january 22, 2012 - Four days after my exam/degree as a teacher & preschool-teacher. My forecast is that he'll arrive between 28-30 january, but we'll see! If he doesn't wait until february he'll share birthday-month with his grandpa, my dad. But if he waits until february, he'll share birthday-month with me!

Kropp = Body. Haka = Chin. Mun = Mouth. Näsa = Nose. Hand = Hand. Huvud = Head. Öra = Ear.

 

 

Oscars första skolvecka

Oscars första skolvecka har gått bra, och jag är riktigt stolt över honom! Han är lite pirrig i magen säger han, men alltid glad när jag lämnar, och står inte alls och trycker sig vid mig utan ger sig ut på skolgården. Än så länge har han mest lekt med sin nya kompis i klassen (som liksom Oscar inte kände någon i klassen vid skolstart). Det tar ju alltid ett litet tag att komma in redan etablerade grupper, så jag är glad att det är en till i klassen som inte kände någon annan sedan innan.

Oundvikligt tänker jag tillbaka på när jag själv var sex år och börjde lekis (som det hette då). Min mamma jobbade som dagbarnvårdare och jag hade aldrig varit på förskola. Och trots att jag hade många kompisar och kände många så var jag ledsen och ogillade verkligen att gå dit och var ledsen varje morgon. Väl där ville jag mest sitta och göra garnbollar tills jag blev hämtad, jag tyckte det var roligare att leka med kompisarna efter lekis. Så jag är glad att Oscar gör det enklare för sin mamma att lämna jämfört med vad jag gjorde för min mamma.

Så här söt är Oscar om morgnarna, och svår att väcka

Furuboda

I lördags var jag, Oscar och mamma på lekens dag i Furuboda. Jag visste egentligen inte vad det handlade om mer än att jag läst på skånemejeriers mjölkpaket att det var en dag fylld med lek. När vi kom dit strålade solen och utbudet av saker att göra för barn var väldigt stort; olika sporter, studsmattor, lyftkran, tåg, häst och vagn, gocart, m.m. Furuboda visade sig utöver ett samhälle vara en organisation som jobbar med och för människor med olika funktionsnedsättningar. Alla aktiviteter var anpassade att passa alla barn - med eller utan funktionsnedsättning, vilket kändes toppen! Många av arrangörerna hade själva olika funktionsnedsättningar. Det var härligt att vara runt människor och barn där alla fick vara den de är. Det enda negativa med dagen var att en stor del av tiden gick åt till köande, men det gjorde inte så mycket i det (för en gångs skull) somriga vädret!

Gocart

Lite udda skylt 2011

Oscar blir redo för repstuds!

Wiiiiiiiiiii

Yikes, dit upp åkte vi

Oscar älskade utsikten!

Väldigt härlg strand i Furuboda

Kopia av bästa stranden i hela vida världen; Faliraki beach, Rhodos, Greece

Oscars första skoldag

Idag började min älskade lille, store, fina och modiga kille i skolan! Första dagen är mjukstart mellan 10-12. Med gott humör begav vi oss av mot Gunnesboskolan, ca 2 minuters cykelväg bort. Oscar känner inga sedan innan eftersom han gick kvar på sin gamla förskola på Ulrikedal efter vår flytt till Gunnesbo. Men trots det stegade min modiga Oscar med lugn och entusiasm in i skolan och letade upp sin plats för skorna, kläderna, osv. Så STOLT jag är! Tror nog att jag var mer nervös än Oscar. Med allt mod, oblyghet, omtanke och lekkompetens Oscar har är jag övertygad om att skolstarten blir bra!

Just nu är det bara sång, dans, sång, dans, sång, dans hemma hos oss från Oscars sida. Själv är jag väldigt omusikalisk och vet inte när människor sjunger falskt/ofalskt, men många oberoende har sagt att Oscar sjunger jättebra och borde vara med i någon kör eller liknande, så kanske det är något han skulle gilla. Dock är jag och Johan en smula trötta på att ständigt höra sång och rumlande danssteg i huset :)

Min älskade stjärna

Sista fixet innan vi cyklar till allra första skoldagen

Oscar tyckte det räckte med fotandet

På väg till skolan

Inne i klassrummet