Imorse kändes det som att den här dagen var oövervinnlig med gastroskopi inbokad. Totalt oövervinnlig. Jag lämnade Oscar på förskolan och fick höra av en av pedagogerna att det verkligen är jättehemskt att genomgå gastroskopi. Så förutom alla skräckhistorier från nätet fick jag ytterligare en till. Jag gick till stadsbiblioteket och försökte plugga i väntan på att klockan skulle bli halv ett.
Kvart över tolv begav jag mig till citykliniken, spänd, med sprängande huvudvärk och ett skenande hjärta. Väl inne ropade de upp mig efter bara ett par minuter. Jag tog skakigt i hand och berättade hur rädd jag var och att jag ville ha lugnande (vilket de sagt att man kunde få). Men läkaren insisterade på att jag skulle försöka utan. OK. En mycket professinell sjuksköterska kom och berättade allt, och tipsade mig att fokusera på andningen för att inte tänka på kameran som skulle ner i magsäcken. Sedan fick jag bedövningsspary i svalget och min hals kändes som en fotboll. Därefter blundade jag, och efter att ha känt bökande i hals mage i ca två minuter var allt klart!
Ont gjorde det absolut inte, det kändes bara märkligt med något i hals och mage, men inte ont eller obehagligt. Sjuksköterskan höll mig i handen hela tiden och både hon och läkaren lättade upp stämningen under undersökningen. Sömnlös natt och all oro var alltså onödigt; gastroskopi är ingen fara! Jag är väldigt glad över bemötandet och vården på citykliniken, känns som ett bra val att jag numera går till dem. Det bästa med undersökningen var att min mage är helt frisk!
Därefter ringde jag min bror och vi gick och firade att allt var över med en varm mintchoklad/kaffe på Café de Italia. Väldigt gott!
Sedan var det Oscars tur; han skulle till tandläkaren. Han var ganska nervös efter att ha varit på ett hemskt besök när han var fyra år. Nu har han dock bytt tandläkare och går hos fantastiska Lundatand. Trots hans nervositet var han väldigt lugn och duktig, och låg snällt i stolen och gapade. Till och med skojade med personalen.
Så idag är jag väldigt stolt över mig själv och Oscar! Så duktiga vi är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar