Hjärtat fäller en glädjetår

När jag var barn lärde jag känna en person som jag har tänkt på ofta genom hela livet. Det var ett barn som var yngre än mig. H*n hade en mycket hård uppväxt, var så liten i världen och hade ändå så otroligt stort hjärta och sinne. H*n var fylld av godhet på insidan trots att utsidan ofta var full av blåmärken och hat hemifrån. Ögonen lyste av styrka trots det h*n upplevede dagligen.

Och jag gjorde ingenting mer än var h***s vän. Och ingen vuxen gjorde någonting. Jag har ofta önskat att det var idag jag mötte detta barn istället, för jag lovar att idag hade jag inte svikit.

Men, mitt hjärta fäller en glädjetår när jag hittar detta barn, som nu är vuxet, på nätet. Bloggen som h*n skriver talar för att h*n växt upp till en stark, varm och empatisk människa. H*n blev en ros trots att h*n växte upp på ett kallt kargt berg. Det gör mig så innerligt glad. Mina skuldkänslor förminskas inte, men det gör mig ändå så innerligt glad.

Gamla och nya vänner

Denna veckan har, som alla veckor, gått snabbt. Igår tog jag och Oscar oss ledigt då det var studiedag på hans skola. Vi spenderade dagen på järnåkra med goda vänner, till och med Oscars allra bästa vän Olle. Det är så kul at se dem ha så roligt tillsammans. Även om det gått en månad sedan de sågs är de inne i sina lekar på en sekund. Även deras pappor är kompisar sedan de var små, så det har nog gått i arv.

I helgen var vi hemma hos Oscars nya kompis familj, det är en tjej i klassen som han blivit mycket bra kompis med. Så att lämna på morgnarna känns mycket bättre i mammahjärtat numera - härligt!

Annars kämpar jag på med uppsatsen, ska försöka att få ihop det så jag kan skicka ett första råmanus imorgon. Det är tråkigt, men jag tänker på att jag är klar lärare/förskollärare om 3 månader! Känns både skönt och tråkigt att slippa kolla efter jobb på samma gång (eftersom jag ska vara föräldraledig). Skönt att inte ha det stressmomentet på samma gång som uppsatsen, och härligt att jag ska vara föräldraledig med liten bebis-Artur, men det skulle också vara kul att börja jobba. Men, jag får vänta några månader med det.

Imorgon ska jag och Oscar till mödravården och lyssna på Arturs hjärtslag, Oscar tycker det ska bli jättekul att följa med! Han är så engagerad och omtänksam vår lille Oscar. Han sa att om Artur vill ska han alltid få vara Thomas (en huvudperson i en tågserie). Och han tycker att när Artur börjar på förskola, så ska vi först lämna Oscar på skolan, sedan Artur på förskolan, och därefter först hämta Artur och sedan Oscar. Jag frågade varför, och Oscar svarade att Artur är ju så mycket mindre och behöver vara med oss så mycket det går, men att han själv är så stor att det inte gör något att han är lite längre på skolan. Så omtänksamt! Han tänker mycket på Artur och inkluderar honom redan i vår familj. Han vill ofta vi ska gissa hur många som är i rummet, och om vi glömmer räkna in Artur rättar han oss snabbt. Sedan ska vi se till att inkludera Oscar också i bebisvärlden, så han inte känner sig utanför när man pysslar med Artur. Jag är övertygad om att inkludering är A och O för alla - bebisar, barn, vuxna!

I förrgår gjorde jag och Oscar en legofilm på 4 sekunder. Det var riktigt roligt, och vi kommer säkerligen göra fler! Filmen hittar ni här.

Nu ska jag återgå till uppsatsen, trevlig tisdag till alla!

En bild från vår legofilm

En dag gjorde vi flaggor i lego. Sedan la Oscar dem så här, och berättade att de ligger så för det är där länderna ligger på världskartan. Eftersom jag redan är lite arbets(plugg)skadad, skulle jag förstås dokumentera denna spontana lärandesituation.

15 min kan vara en evighet

Igårkväll var det låååååånga lååååånga 15 minuter. Vi, hela familjen,var ut och gick en runda runt knutarna, och när vi kom till Oscars skola ville Oscar ta en sväng inom skolgården (trodde jag). Men, det Oscar menade (fick jag reda på senare), var att han ville ta ett annat håll hem från skolan än det vi tänkt. Jag sa till Oscar att att han kunde gå dit (in på skolgården) medan vi fortsatte hemåt. Oscar trodde att jag menade att han kunde ta andra hållet hem. Efter några minuter tyckte vi det var konstigt att Oscars sväng inom skolgården inte var klar, så Johan gick dit och skulle säga till honom att vi måste gå in nu om vi skulle hinna kolla på experimentlådan innan läggdags. Men, han upptäckte att Oscar inte var där. Vi blev inte direkt oroliga, men bestämde att Johan skulle gå hem och kolla om han var där, och jag stanna kvar på skolgården. Givetvis hade vi inga mobiler med oss.

Johan gick hem och jag tog ett varv till runt skolan, och ropade på Oscar med jämna mellanrum. Men inget svar. Jag småsprang hemåt (tar 3 min att gå mellan oss och skolan), men såg varken Johan eller Oscar, så jag vände tillbaka till skolan och letade igen, och ropade. Ingen Oscar, ingen Johan heller. Jag tänkte att jag måste hem och hämta mobilen och höra var Johan är, så jag gick hemåt - och då kom Oscar och Johan cyklande! Det kändes så fantastiskt!!!

Som sagt hade Oscar förstått det som att han skulle ta ett håll hem och vi ett annat. Och det hade egentligen inte varit så konstigt, men med missuppfattningarna blev det så fel. När Johan kom hem var Oscar uppe på loftgången och ropade på oss. Han sa att han precis skulle gå och fråga om någon kunde hjälpa honom att hitta hans föräldrar, men då kom Johan. Sen hade de tagit cyklarna och cyklat runt och letat efter mig.

Så igårkväll kändes det extra mysigt att mysa med Oscar och Johan. Artur var också med och mös, han sparkade extemt mycket när vi kom hem, jag tror han undrade varför jag ropade Oscar hela tiden och småsprang.

Oscar var lite skakad, berättade att han blev orolig när vi inte var hemma. Och sen var han rädd att en tjuv tagit mig och Artur när han och Johan inte hittade mig. Min älskade lille store Oscar. När han skulle lägga sig sa han att det inte spelade någon roll att han förlorade i spel och tävlingar ibland, för det är ändå inte det som gör att man är en god människa. En god människa, sa Oscar, är en människa som är snäll mot sina småsyskon och mot sina kompisar, och som försvarar dem som någon är taskig mot. "Och sån är jag", ja han. Mitt underbara barn <3

Nu ska jag skriva vidare på uppsatsen, det är riktigt tråkigt här i min ensamhet. Handlade imorse, men får nog sluta med den morgonvanan. Märker att min kropp inte är alls med på noterna på förmiddagen, jag får nog lyssna mer på den nu när jag är gravid. På förmiddagarna blir jag yr, känns som jag kan svimma vid minsta kroppsliga ansträngning. Fick sätta mig ner på en bänk utanför coop och äta en satsumas innan jag kunde gå vidare.

smått och gott

Lite smått och gott från vad som har hänt i mitt liv senaste tiden

Bebisen känns mycket mer verklig nu, han sprattlar och har sig för fullt, nästan så det är lite för mycket ibland. Men det är härligt att känna honom! Om man buffar på magen när det är stilla buffar han oftast tillbaka, så den första kommunikationen med omvärlden har skett. Han har till och med fått ett namn; Artur! Vi gjorde en lista där alla (jag, Johan och Oscar) fick skriva upp vilka namn vi ville, sen poängsatte var och en varje namn, och Artur fick 15 poäng - alltså fullpott! Även Ask var populärt, men föll på ett par poäng. Oscar bidrog med de innovativa namnförslagen Vinzern, Lubret och Damonica.
   Igår var Johan på föräldramöte medan jag och Oscar köpte barnvagn från blocket, en jättefin och bekväm BRIO kombi. Säljarna visade sig vara föräldrar från Oscars första förskola - kul att veta vem som haft vagnen! Först hade vi bestämt oss för en ny vagn från Tyskland via tradera, men vid närmare eftertanke tyckte vi en second hand var bättre. Bättre för både miljön och Artur, dock inte för priset eftersom de kostade lika mycket. Den nya vagnen var liten och enkel, second hand vagnen är stor och stabil, och Artur slipper ligga i alla kemikalier som nya tyger alltid innehåller. En varm och mysig åkpåse följde med vagnen också.
   När vi kom hem ville Oscar hämta upp sin gamla docka från förrådet, han döptes om till Artur och vi testade vagnen med dock-Artur som bebis en runda på Gunnesbo. Mysigt! Sedan somnade Oscar med sin arm om dock-Artur när jag läste en bok för dem. Så gulligt! Även om jag inser att det klart kommer finnas stunder då Oscar är irriterad på Artur, är jag övertygad om att Oscar kommer bli en underbar storebror. Han är redan väldigt engagerad! Har en väldigt gullig bild på Oscar och dock-Artur, men kan tyvärr inte lägga upp den eftersom Oscar inte vill bli publicerad med bilder på internet.

Oscar trivs bättre i skolan, men fortfarande inte så som på förskolan. Det får nog ta sin tid. Dock är han alltid på bra humör när jag lämnar. Han gillar att bli hämtad så tidigt som möjligt till skillnad från förskolan som han nästan aldrig ville hem från. Men han verkar leka mer och mer med barnen i klassen och kommer sakta men säkert in i allt det nya. Jag har varit på inskolningssamtal och Johan på föräldramöte, och vi är både väldigt nöjda med pedagogerna och verksamheten.

På måndag fyller Oscar år, och jag tänkte passa på att vara med i skolan den dagen, ska bli kul att se hur allt är. På tisdag är min lilla studie till uppsatsen klar, och då kan jag Äntligen sätta igång att analysera och skriva! Idag har jag svept in Oscars paketer (kommer inte ha tid med det i helgen eftersom vi ska till mamma och fira Oscar). Svårast var definitivt saccosäcken, men den blev riktigt bra inslagen ändå. Den populäraste presenten kommer nog vara mikrofon med stativ, högtalare, elgitarr och "mini-mikrofon" som man sätter på huvudet. Oscar älskar verkligen att sjunga och dansa, och han är riktigt bra också!

Nu ska jag bege mig och handla innan jag hämtar Oscar, idag "slipper" han fritids, och blir hämtad redan 13:40.

Hoppas ni får en fin helg!

Test

Jag vet inte om detta funkar, men testar!

<script src="http://www.blimamma.se/widgets/gravid.js" type="text/javascript"></script>
<div id="pregWidget" value="1327186800"></div>

Jag har lyckats

Ja, jag känner att jag har lyckats med en av de viktigaste uppgifterna i livet! Att ge mitt barn en stark självkänsla och vetskap om vem han är. Det finns så många, många otaliga teorier och sätt att bemöta barn, och genom utbildningen till förskollärare och lärare tvivlar man lätt på sin kompetens som förälder. Gjorde jag så när han var liten? Bemöter jag honom så? Hur reagerar jag på sådana situationer, osv. Jag har utan tvivel känt mig misslyckad som förälder många gånger, men många gånger känner jag mig också lyckad.

Igår kände jag mig lyckad när jag insåg att mitt barn har en stark självkänsla och vetskap om vem han är, t.o.m. nu i en krävande livsfas med skolstart, ny miljö och helt nya kompisar. Insikten kom med en så trivial sak som en LEGO-tidning.

För några veckor sedan gick jag, åt min son, med i LEGO-klubben. Och igår damp första tidningen ner, adresserat med hans namn. När vi kom hem blev Oscar förstås nyfiken när han såg tidningen och började bläddra i den. Men, när han läste sitt namn på baksidan frågade han varför den var till honom? Jag svarade att jag hade gått med i LEGO-klubben åt honom. Men, istället för att bli glad kände sig Oscar kränkt och undrade varför jag hade gjort det utan att fråga honom? Tänk om jag inte vill vara med i klubben, sa han. Det hela slutade med att vi loggade in på LEGO-klubben och avslutade hans medlemsskap.

Detta får mig att ställa många frågor till mig själv. Skulle jag börja prenumerera på en tidning till Johan utan att fråga? Nej, självklart inte (förutom som present). Vad får oss vuxna att göra saker över barns huvud? I mitt framtida yrke kommer detta vara en ständig fråga, som jag aldrig vill sluta ställa och ifrågasätta.

Om det blir någon överaskningsprenumeration i fortsättningen får det bli i julklapp eller födelsedagspresent!

Och det blir heller inga fler bilder på Oscar på internet utan att höra med honom om det är OK att lägga ut dem. Jag läste en bok som handlar om att barn i förskola och skola i pricip aldrig kan välja om de vill bli dokumenterade eller inte. Denna bok fick mig att fråga Oscar om han gillade att jag fotograferade honom så mycket? (Foto är som kanske bekant min största hobby). Oscar svarade att han tyckte att det var kul. Jag frågade vidare hur han tyckte det kändes att jag la ut många bilder på honom på facebook? Det känns inte bra, fick jag som svar.

Boken jag läste finns det en länk till här.

Nu ska jag göra iordning lite här hemma, ikväll kommer Annamaria och Jakob hit! Skoj!

Glasschack för 20 kr på svalorna som Oscar leker Harry Potter med

Süssi

Vår cyklamen

Alltid tråkigt i början

Oscar har som sagt börjat f-klass där han inte känner någon ännu eftersom han inte gick på en förskola här i närheten, medan alla andra i klassen redan har sina etablerade grupper från sina förskolor i närheten.

Som tur är så är Oscar en mycket positiv och modig kille som går helt utan protester till skolan, och som berättar om allt de lärt sig och hittat på när jag hämtar. Men, han berättar också att rasterna är det tråkiga, för då har han inget att göra och ingen att leka med.Och det skär i hjärtat, även om jag givetvis vet och förstår att det tar tid att få kompisar när man är helt ny i en klass där de andra känner varandra.

Ändå känns det vemodigt när jag tänker på hur det var att lämna på förskolan och hans gäng rusade glatt mot honom glada över att han kommit, hur han längtade dit på helgerna och hur sur han blev när han skulle hem. Hur synlig och omtyckt han var i allra högsta grad av sina kompisar. Men, jag minns också att det kändes exakt så här de första 1-2 månaderna när Oscar bytte förskola, och sen blev det som ovan beskrivet. Erfarenheter är guld värda.

Att vara ny i ett etablerat umgänge är tråkigt och svårt i början tycker även jag, och i vintras satt jag ensam i förläsningssalen och saknade min gamla klass oerhört, hur de alltid satt på "vår rad" och gjorde en plats ledig bland dem när jag t.ex. var försenad. Att känna sig inkluderad betyder allt. Men plötsligt en dag märkte jag att det fanns ju schyssta människor i min nya klass också.

Jag vet att min underbara, roliga, snälla och modiga Oscar klarar det denna gången också.

Idag kommer han få en kul överraskning när jag hämtar; hans bästa kompis från förskolan kommer för att leka! Även om han än så länge leker ensam i skolan ser jag till att fylla fritiden med så mycket kompisar som möjligt!

Nedan lite foto på Oscar och hans härliga kompisar

Babybrother - Lilleman

I'll write this in english, 'cos I know my relatives and cousins in Greece would like to read it, and I guess everyone I know in Sweden can read it aswell.

We went to ultrasound-checkup yesterday, and I was very nervous. I hadn't felt the baby kick yet, and didn't know if the baby was alright or not (due to the lack of kicks and small complications during this pregnancy). But when the midwife put the ultrasound on my tummy, a head apperad immediatly, then a moving body and even a waving hand with tiny distinct fingers. So cute and heartbreaking, and I couldn't stop smiling. The midwife explained everything she saw, while our baby kept moving, waving and even yawning. We saw that the babys stomach and bladder were filled with water - the baby started to pratice eating!

Everything looked great according to the midwife, and we asked if she could see what sex it was. She took a look, and it was obvious for both me and Johan and the midwife that it's a babybrother in there. I was a bit surprised since I was convinced it was a babysister. I thought about what Oscars reaction would be, I know he has been dreaming about and wishing for a little sister, and he already bought pink clothes.

We bought three pictures (ridicoulus that they don't give them away). The pictures weren't so good, not as good as the one we bought on Oscar when we saw him on ultrasound (picture below, I tried to explain what everythin is - in Swedish though). But it was really great and clear live on the monitor, and I remeber how he looks, a lot like Oscars profile.

Oscar stayed at his best friend, and didn't want to go home when we came, but we stayed for a tasty dinner and good companion. When we biked home, Johan told him that's it a boy, and his first reaction was as expected; "buuuu", but he seemed to rethink and got really excited after a few minutes. He said; we'll be three boys in the family now, and just one girl! I told him that his babybrother will be cute in the pink clothes he bought. Oscar was eager to see the pictures and talked about the baby the whole way home. He wants him to have a cute name and said that "Claes" is cute, we'll see about that, hehe.

He found it quite hard to sleep, wanted to talk about the babybrother instead. We decided to pick upp Oscars suggestion and call him Lilleman while he's in the tummy. Minutes before Oscar finally fell asleep he said "It's unfair that almost all babys becomes boys, but I love Lilleman anyway". And this morning he talked to Lilleman, said goodmorning and pulled a prank on him by blowing fart-sounds on my stomach. He said that I'll be so big on christmaseve that I'll have to sit and eat in the livingroom instead of by the kitchentable.

I feel great and amazingly happy, can't understand that my second son is in there waving and kicking around even though I barely feel it yet.

He is calculated to arrive january 22, 2012 - Four days after my exam/degree as a teacher & preschool-teacher. My forecast is that he'll arrive between 28-30 january, but we'll see! If he doesn't wait until february he'll share birthday-month with his grandpa, my dad. But if he waits until february, he'll share birthday-month with me!

Kropp = Body. Haka = Chin. Mun = Mouth. Näsa = Nose. Hand = Hand. Huvud = Head. Öra = Ear.

 

 

Oscars första skolvecka

Oscars första skolvecka har gått bra, och jag är riktigt stolt över honom! Han är lite pirrig i magen säger han, men alltid glad när jag lämnar, och står inte alls och trycker sig vid mig utan ger sig ut på skolgården. Än så länge har han mest lekt med sin nya kompis i klassen (som liksom Oscar inte kände någon i klassen vid skolstart). Det tar ju alltid ett litet tag att komma in redan etablerade grupper, så jag är glad att det är en till i klassen som inte kände någon annan sedan innan.

Oundvikligt tänker jag tillbaka på när jag själv var sex år och börjde lekis (som det hette då). Min mamma jobbade som dagbarnvårdare och jag hade aldrig varit på förskola. Och trots att jag hade många kompisar och kände många så var jag ledsen och ogillade verkligen att gå dit och var ledsen varje morgon. Väl där ville jag mest sitta och göra garnbollar tills jag blev hämtad, jag tyckte det var roligare att leka med kompisarna efter lekis. Så jag är glad att Oscar gör det enklare för sin mamma att lämna jämfört med vad jag gjorde för min mamma.

Så här söt är Oscar om morgnarna, och svår att väcka

Furuboda

I lördags var jag, Oscar och mamma på lekens dag i Furuboda. Jag visste egentligen inte vad det handlade om mer än att jag läst på skånemejeriers mjölkpaket att det var en dag fylld med lek. När vi kom dit strålade solen och utbudet av saker att göra för barn var väldigt stort; olika sporter, studsmattor, lyftkran, tåg, häst och vagn, gocart, m.m. Furuboda visade sig utöver ett samhälle vara en organisation som jobbar med och för människor med olika funktionsnedsättningar. Alla aktiviteter var anpassade att passa alla barn - med eller utan funktionsnedsättning, vilket kändes toppen! Många av arrangörerna hade själva olika funktionsnedsättningar. Det var härligt att vara runt människor och barn där alla fick vara den de är. Det enda negativa med dagen var att en stor del av tiden gick åt till köande, men det gjorde inte så mycket i det (för en gångs skull) somriga vädret!

Gocart

Lite udda skylt 2011

Oscar blir redo för repstuds!

Wiiiiiiiiiii

Yikes, dit upp åkte vi

Oscar älskade utsikten!

Väldigt härlg strand i Furuboda

Kopia av bästa stranden i hela vida världen; Faliraki beach, Rhodos, Greece

Oscars första skoldag

Idag började min älskade lille, store, fina och modiga kille i skolan! Första dagen är mjukstart mellan 10-12. Med gott humör begav vi oss av mot Gunnesboskolan, ca 2 minuters cykelväg bort. Oscar känner inga sedan innan eftersom han gick kvar på sin gamla förskola på Ulrikedal efter vår flytt till Gunnesbo. Men trots det stegade min modiga Oscar med lugn och entusiasm in i skolan och letade upp sin plats för skorna, kläderna, osv. Så STOLT jag är! Tror nog att jag var mer nervös än Oscar. Med allt mod, oblyghet, omtanke och lekkompetens Oscar har är jag övertygad om att skolstarten blir bra!

Just nu är det bara sång, dans, sång, dans, sång, dans hemma hos oss från Oscars sida. Själv är jag väldigt omusikalisk och vet inte när människor sjunger falskt/ofalskt, men många oberoende har sagt att Oscar sjunger jättebra och borde vara med i någon kör eller liknande, så kanske det är något han skulle gilla. Dock är jag och Johan en smula trötta på att ständigt höra sång och rumlande danssteg i huset :)

Min älskade stjärna

Sista fixet innan vi cyklar till allra första skoldagen

Oscar tyckte det räckte med fotandet

På väg till skolan

Inne i klassrummet

En annorlunda trip till Oslo

I torsdags, den 21:a juli 2011, begav vi oss till Lund C för att ta direktbussen till Oslo och min kusin Terje. Vi hade tänk att turista klassiskt samt umgås med min kusin. Men resan blev lite annorlunda även om det blev en fin och kul helg. Det blev nämligen en sorglig helg också. På fredagen skakade närmligen museet vi befann oss i, samtidigt som det hördes en kraftig BOOM!

För att ta det från början så började resan gott, vi åkte 7,5 timmar på bussen, jag varvade att kolla på landskapen vi passerade med att läsa min bok. Johan och Oscar satt bakom mig och varvade med att kolla på landskapen, pyssla, läsa och se film - humören var på topp. Väl framme i Oslo hittade vi snabbt trikken (spårvagnen) som snabbt tog oss några hållplatser bort till kusin Terje. Klockan var rätt mycket, vi kollade runt i hans mycket fina lägenhet, snackade och åt lite gott innan vi lade oss.

Dagen därpå (fredag 2011-07-22) jobbade Terje, så vi begav oss själva ut i det regniga Oslo. Vår plan var att börja med skulpturparken Vigelandsparken, och sedan ta en runda i city och bl.a. gå på Karl Johan gate. Efter att beskådat de vackra och känsloladdade skulpturerna ett par timmar var vi plaskblöta och tog trikken mot city. Men på väg dit upptäckte Johan en gammal borg, så vi hoppade av för att kolla in den istället - tack och lov. Borgen var väldigt fin och ståtlig både invändigt och utvändigt och efter att gått runt på borggården gick vi in i borgen som numera var ett musem om borgens historia. Oscar uppskattade besöket väldigt mycket och fick inte nog av alla rum och möbler.

När vi var i en tidigare kungs matsal skakade hela borgen samtidigt som det hördes en stor BOOM! Vi undrade förstås vad det var; Johan tippade på blixtnedslag, jag tippade på uppvisning av borgens kanoner. Vi frågade en museumvakt, men hon hade ingen aning. Det kom en engels tant och frågade oss "Do you know what that was all about?!?", Johan svarade lättjefullt "Oh, probably just the lightning". Vi tänkte inte så mycket mer på det, utan kollade vidare i museet.

Tillslut begav vi oss hem mot Terje, men hemresan gjorde oss mer och mer undrande. Överallt på vägg mot trikk-hållplatsen hördes sirener och ett annat ihållande larm. Men jag övertygade mig om att sirenerna alltid hördes i huvudstäder, och utgick från att larmet var ett billarm. Trikken kom och ju närmare city vi kom ju fler polisbilar och ambulanser såg vi, och några krossade rutor i avspärrat område. Johan sa då att "det kanske har varit ett terrordåd", men jag var inte alls inne på den linjen utan trodde det hade varit ett gängbråk. Strax därpå ringde min kusin och frågade var vi var? Han lätt lite konstig, men sa inget mer när jag berättade att vi var på trikken och snart hemma.

När vi kom innanför Terjes dörr berättade han genast vad som försigick, och resten av kvällen spenderade vi framför nyheterna, chockade och dämpade. Vi kollade på googlemaps och såg att vi bfann oss 750 meter från bomben när den sprängdes.

Dagen därpå började vi med nyheterna igen, det var fortfarande väldigt svårt att smälta vad som hade hänt. Vi  begav oss iallfall till Kon-Tiki museet, vilket var väldigt intressant och spännande. Efter det åkte vi in till city ändå, de hade sagt på nyheterna att de ville att city skulle besökas som vanligt, men jag var lite nervös. Först gick vi till Operahuset och gick upp på det, vilket var otroligt hett. Längs gatorna stod beväpnade militärer, och synen kändes väldigt främmande. Men det var på något sätt ändå en bra dag, även om tankarna var hos alla ungdomar som var på Utöya och deras familjer.

Som avslutning på dagen drack vi latte/öl/coca cola på en uteservering nära Terjes lägenhet, vilket var väldigt mysigt.

På kvällen hade Oscar mycket svårt att somna och ställde tusen frågor om bombmannen, och vi svarade så gott vi kunde.  Så här i efterhand är jag så glad och tacksam över att vi gick av och kollade på borgen istället för att åka in till city. Det hade nog varit betydligt svårare för Oscar och oss att sova om vi sett när rutor sprängdes och nerblodade människor sprang omkring.

Dagen därpå åt vi en lång och härlig frukost med Terje, kramades adjö och åkte hem mot Sverige och Lund igen.

Det var vår Oslo-trip sommaren 2011.

På väg!

Hos kära kusin Terje

Vigelandsparken

Matsalen vi bfann oss i när bomben sprängdes

Vid trikk-hållplatsen

Kon-Tiki!

Militär beväpnad på gatan

Fler beväpnade militärer

Operahuset

Öl, latte och läsk!

Semester

Ja, nu är semestern här på riktigt! Visserligen har jag varit ledig en månad och Oscar ett par veckor, men idag blev det komplett med Johans första semesterdag! Just nu har vi hunden Juno hos oss några dagar, mest för att Oscar tycker det är så kul. Ikväll tänkte vi sätta oss in i nya spelet tide of iron, det ser kul ut!

Igår lyssnade vi på Michael Jackson hela dagen, Oscar blev väldigt facinerad av honom och hans dans. Idag har vi varit ute lite mer, man får ju passa på när solen är framme.

Just nu saknar jag Rhodos väldigt mycket ibland. Det är lite jobbigt att känna att två länder är ens hemland, för man längtar alltid. Särskilt längtar jag på somrarna, som barn var jag där 9 veckor varje sommar. Men jag ska ändå inte åka dit i år, väntar tills nästa. Jag gjorde dock milentzanosalata idag, en grekisk rätt med tomat och aubergine som bas. Sen inmundigade jag den och låtsades att jag befann mig på pappas balkong. På Rhodos slipper man solhetsen - man vet ju att solen alltid gassar. Där håller man sig inne och ser film/spelar spel eller bara slappar tills 15-16 på eftermiddagen, då man beger sig till stranden eller in till stan. Härligt!

Idag när Oscar skulle lägga sig ville han läsa sin absoluta favoritbok; kartboken. Han klassar ut mig nu på var alla länder, hav, städer och sånt ligger. Geografi har aldrig varit riktigt min grej.

Oscar med sin favoritbok

Regniga dagar har vi haft!

Oscar med sin kompis - Rockkonsert!

Oscar gör Jedward-konstverk

Tada!

Jag och Oscar idag!

Jedward

T-i-d-i-g-t på midsommaraftons morgon (kl 7) stod vi och väntade på tåget som skulle ta oss till Dockan i Malmö för att vara publik till Sommarlov, SVTs sommarbarnprogram, där Jedward (Irlands bidrag i eurovison songtest) skulle vara gäster!

Halv åtta var vi på plats, och jag trodde vi skulle komma till en tom MS Hajen (som sommarlovsbåten heter) eftersom sändningen börjar kl 9. Men redan innan vi kom fram hördes det musik och mikrofonprat från MS Hajen. Första parkett var redan fullsatt, men vi fick plats på rad två, vilket var väldigt bra platser. Vi trodde det skulle bli en långtråkig väntan tills kl 9, men redan vid 7:45 kom Jedward ut och spexade, gick runt och pratade med publiken och övade. Tiden gick alltså väldigt snabbt. Edward/John kom fram och snackade med Oscar och kramade honom, vilket jag fick med på foto.

Förutom Oscar och en handfull andra barn med föräldrar bestod publiken av tjejer mellan 14-18 år, något jag inte alls hade tänkt på. Där fanns tjejer från Danmark, Gävle och som längst från Tyskland. Edward/John satt en ganska lång stund brevid Oscar, och Oscar passade på att känna allt han kunde på paljettkläderna.

Det var iallafall en kul upplevelse som vi kommer minnas! 

Senare på eftermiddagen begav vi oss till Helena, Erik och Sara, där även Matilda, Erik och Olle var för att fira midsommar. Det blev en mysig midsommar för både vuxna och barn! 

Nedan lite Jedwardbilder och midsommarbilder.

Vi upptäckte att Oscar skrivit i almanackan att vi skulle se Lipstick "titar på lkstip"

Oscar runt 6:30 på morgonen, imiterar Jedward

Öppna pågatåget

Malmö

John/Edward

Jedward

Oscar och Jedward

Malin

Oscar med idolen!

Kramkram

Outfitinspektion

Oscar fångade själv Edwards/Johns rumpa på bild, vilket Oscar tyckte var väldigt kul!

Oscar gillade även att de gillar samma dricka som honom

Inspelning

Kringlan i pausen

Efter sändningen

Jedward

Efter ett dopp för att tagit badtemperaturen

Oscar brevid Malin

Söta Olle

Två söta O!

Två söta O igen. Svarta-hatt-laget var de!

Matilda

Dags för midsommarmat

Jordubbarna hade krympt till antal, några hade visst norpat!

Blommor

Oscar