Gamla och nya vänner

Denna veckan har, som alla veckor, gått snabbt. Igår tog jag och Oscar oss ledigt då det var studiedag på hans skola. Vi spenderade dagen på järnåkra med goda vänner, till och med Oscars allra bästa vän Olle. Det är så kul at se dem ha så roligt tillsammans. Även om det gått en månad sedan de sågs är de inne i sina lekar på en sekund. Även deras pappor är kompisar sedan de var små, så det har nog gått i arv.

I helgen var vi hemma hos Oscars nya kompis familj, det är en tjej i klassen som han blivit mycket bra kompis med. Så att lämna på morgnarna känns mycket bättre i mammahjärtat numera - härligt!

Annars kämpar jag på med uppsatsen, ska försöka att få ihop det så jag kan skicka ett första råmanus imorgon. Det är tråkigt, men jag tänker på att jag är klar lärare/förskollärare om 3 månader! Känns både skönt och tråkigt att slippa kolla efter jobb på samma gång (eftersom jag ska vara föräldraledig). Skönt att inte ha det stressmomentet på samma gång som uppsatsen, och härligt att jag ska vara föräldraledig med liten bebis-Artur, men det skulle också vara kul att börja jobba. Men, jag får vänta några månader med det.

Imorgon ska jag och Oscar till mödravården och lyssna på Arturs hjärtslag, Oscar tycker det ska bli jättekul att följa med! Han är så engagerad och omtänksam vår lille Oscar. Han sa att om Artur vill ska han alltid få vara Thomas (en huvudperson i en tågserie). Och han tycker att när Artur börjar på förskola, så ska vi först lämna Oscar på skolan, sedan Artur på förskolan, och därefter först hämta Artur och sedan Oscar. Jag frågade varför, och Oscar svarade att Artur är ju så mycket mindre och behöver vara med oss så mycket det går, men att han själv är så stor att det inte gör något att han är lite längre på skolan. Så omtänksamt! Han tänker mycket på Artur och inkluderar honom redan i vår familj. Han vill ofta vi ska gissa hur många som är i rummet, och om vi glömmer räkna in Artur rättar han oss snabbt. Sedan ska vi se till att inkludera Oscar också i bebisvärlden, så han inte känner sig utanför när man pysslar med Artur. Jag är övertygad om att inkludering är A och O för alla - bebisar, barn, vuxna!

I förrgår gjorde jag och Oscar en legofilm på 4 sekunder. Det var riktigt roligt, och vi kommer säkerligen göra fler! Filmen hittar ni här.

Nu ska jag återgå till uppsatsen, trevlig tisdag till alla!

En bild från vår legofilm

En dag gjorde vi flaggor i lego. Sedan la Oscar dem så här, och berättade att de ligger så för det är där länderna ligger på världskartan. Eftersom jag redan är lite arbets(plugg)skadad, skulle jag förstås dokumentera denna spontana lärandesituation.

15 min kan vara en evighet

Igårkväll var det låååååånga lååååånga 15 minuter. Vi, hela familjen,var ut och gick en runda runt knutarna, och när vi kom till Oscars skola ville Oscar ta en sväng inom skolgården (trodde jag). Men, det Oscar menade (fick jag reda på senare), var att han ville ta ett annat håll hem från skolan än det vi tänkt. Jag sa till Oscar att att han kunde gå dit (in på skolgården) medan vi fortsatte hemåt. Oscar trodde att jag menade att han kunde ta andra hållet hem. Efter några minuter tyckte vi det var konstigt att Oscars sväng inom skolgården inte var klar, så Johan gick dit och skulle säga till honom att vi måste gå in nu om vi skulle hinna kolla på experimentlådan innan läggdags. Men, han upptäckte att Oscar inte var där. Vi blev inte direkt oroliga, men bestämde att Johan skulle gå hem och kolla om han var där, och jag stanna kvar på skolgården. Givetvis hade vi inga mobiler med oss.

Johan gick hem och jag tog ett varv till runt skolan, och ropade på Oscar med jämna mellanrum. Men inget svar. Jag småsprang hemåt (tar 3 min att gå mellan oss och skolan), men såg varken Johan eller Oscar, så jag vände tillbaka till skolan och letade igen, och ropade. Ingen Oscar, ingen Johan heller. Jag tänkte att jag måste hem och hämta mobilen och höra var Johan är, så jag gick hemåt - och då kom Oscar och Johan cyklande! Det kändes så fantastiskt!!!

Som sagt hade Oscar förstått det som att han skulle ta ett håll hem och vi ett annat. Och det hade egentligen inte varit så konstigt, men med missuppfattningarna blev det så fel. När Johan kom hem var Oscar uppe på loftgången och ropade på oss. Han sa att han precis skulle gå och fråga om någon kunde hjälpa honom att hitta hans föräldrar, men då kom Johan. Sen hade de tagit cyklarna och cyklat runt och letat efter mig.

Så igårkväll kändes det extra mysigt att mysa med Oscar och Johan. Artur var också med och mös, han sparkade extemt mycket när vi kom hem, jag tror han undrade varför jag ropade Oscar hela tiden och småsprang.

Oscar var lite skakad, berättade att han blev orolig när vi inte var hemma. Och sen var han rädd att en tjuv tagit mig och Artur när han och Johan inte hittade mig. Min älskade lille store Oscar. När han skulle lägga sig sa han att det inte spelade någon roll att han förlorade i spel och tävlingar ibland, för det är ändå inte det som gör att man är en god människa. En god människa, sa Oscar, är en människa som är snäll mot sina småsyskon och mot sina kompisar, och som försvarar dem som någon är taskig mot. "Och sån är jag", ja han. Mitt underbara barn <3

Nu ska jag skriva vidare på uppsatsen, det är riktigt tråkigt här i min ensamhet. Handlade imorse, men får nog sluta med den morgonvanan. Märker att min kropp inte är alls med på noterna på förmiddagen, jag får nog lyssna mer på den nu när jag är gravid. På förmiddagarna blir jag yr, känns som jag kan svimma vid minsta kroppsliga ansträngning. Fick sätta mig ner på en bänk utanför coop och äta en satsumas innan jag kunde gå vidare.