För att ta det från början så började resan gott, vi åkte 7,5 timmar på bussen, jag varvade att kolla på landskapen vi passerade med att läsa min bok. Johan och Oscar satt bakom mig och varvade med att kolla på landskapen, pyssla, läsa och se film - humören var på topp. Väl framme i Oslo hittade vi snabbt trikken (spårvagnen) som snabbt tog oss några hållplatser bort till kusin Terje. Klockan var rätt mycket, vi kollade runt i hans mycket fina lägenhet, snackade och åt lite gott innan vi lade oss.
Dagen därpå (fredag 2011-07-22) jobbade Terje, så vi begav oss själva ut i det regniga Oslo. Vår plan var att börja med skulpturparken Vigelandsparken, och sedan ta en runda i city och bl.a. gå på Karl Johan gate. Efter att beskådat de vackra och känsloladdade skulpturerna ett par timmar var vi plaskblöta och tog trikken mot city. Men på väg dit upptäckte Johan en gammal borg, så vi hoppade av för att kolla in den istället - tack och lov. Borgen var väldigt fin och ståtlig både invändigt och utvändigt och efter att gått runt på borggården gick vi in i borgen som numera var ett musem om borgens historia. Oscar uppskattade besöket väldigt mycket och fick inte nog av alla rum och möbler.
När vi var i en tidigare kungs matsal skakade hela borgen samtidigt som det hördes en stor BOOM! Vi undrade förstås vad det var; Johan tippade på blixtnedslag, jag tippade på uppvisning av borgens kanoner. Vi frågade en museumvakt, men hon hade ingen aning. Det kom en engels tant och frågade oss "Do you know what that was all about?!?", Johan svarade lättjefullt "Oh, probably just the lightning". Vi tänkte inte så mycket mer på det, utan kollade vidare i museet.
Tillslut begav vi oss hem mot Terje, men hemresan gjorde oss mer och mer undrande. Överallt på vägg mot trikk-hållplatsen hördes sirener och ett annat ihållande larm. Men jag övertygade mig om att sirenerna alltid hördes i huvudstäder, och utgick från att larmet var ett billarm. Trikken kom och ju närmare city vi kom ju fler polisbilar och ambulanser såg vi, och några krossade rutor i avspärrat område. Johan sa då att "det kanske har varit ett terrordåd", men jag var inte alls inne på den linjen utan trodde det hade varit ett gängbråk. Strax därpå ringde min kusin och frågade var vi var? Han lätt lite konstig, men sa inget mer när jag berättade att vi var på trikken och snart hemma.
När vi kom innanför Terjes dörr berättade han genast vad som försigick, och resten av kvällen spenderade vi framför nyheterna, chockade och dämpade. Vi kollade på googlemaps och såg att vi bfann oss 750 meter från bomben när den sprängdes.
Dagen därpå började vi med nyheterna igen, det var fortfarande väldigt svårt att smälta vad som hade hänt. Vi begav oss iallfall till Kon-Tiki museet, vilket var väldigt intressant och spännande. Efter det åkte vi in till city ändå, de hade sagt på nyheterna att de ville att city skulle besökas som vanligt, men jag var lite nervös. Först gick vi till Operahuset och gick upp på det, vilket var otroligt hett. Längs gatorna stod beväpnade militärer, och synen kändes väldigt främmande. Men det var på något sätt ändå en bra dag, även om tankarna var hos alla ungdomar som var på Utöya och deras familjer.
Som avslutning på dagen drack vi latte/öl/coca cola på en uteservering nära Terjes lägenhet, vilket var väldigt mysigt.
På kvällen hade Oscar mycket svårt att somna och ställde tusen frågor om bombmannen, och vi svarade så gott vi kunde. Så här i efterhand är jag så glad och tacksam över att vi gick av och kollade på borgen istället för att åka in till city. Det hade nog varit betydligt svårare för Oscar och oss att sova om vi sett när rutor sprängdes och nerblodade människor sprang omkring.
Dagen därpå åt vi en lång och härlig frukost med Terje, kramades adjö och åkte hem mot Sverige och Lund igen.
Det var vår Oslo-trip sommaren 2011.
På väg! |
Hos kära kusin Terje |
Vigelandsparken |
Matsalen vi bfann oss i när bomben sprängdes |
Vid trikk-hållplatsen |
Kon-Tiki! |
Militär beväpnad på gatan |
Fler beväpnade militärer |
Operahuset |
Öl, latte och läsk! |